Bild: Haaretz.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton och hennes ryske kollega Sergej Lavrov möttes i München under lördagen, men mötet gav uppenbarligen inte resultat. Situationen känns igen. Det var inte länge sedan Palestinas eventuella medlemsskap låg på de flestas läppar, oavsett om man var för det eller inte, och samma sak hände där. Och den konflikten, mellan israelerna och palestinierna, är minst lika aktuell och har varit det nästa sedan 100 år tillbaka. Men än ingen lösning än. Skulle sedan ett land som Kina rösta för så vore väl det rent hyckleri.

Den som i detta läge är förvånad, trots pågående massaker i Syrien, är en mycket naiv person. Massakrerna, och situationen, omständigheterna, börjar allt mer likna Rwanda. Människor slaktas och omvärlden kan inte komma överens. Men i den stora organisationens, den stora världens frånvaro borde de regionala aktörerna kliva in. Arabförbundet kan inte bara sitta och gnälla och samtidigt se på, när deras bröder dödas för sina åsikter.

Men kanske finns en rädsla för att agera för mycket från dessa länders sidor, en rädsla som har sin grund i maktfullkomlighet och att man en dag kan hamna i samma situation som Bashar al-Assad. Man kan, när man efterfrågar aktion, även fråga sig vad dessa länder egentligen skulle kunna göra. En intervention känns mycket långt bort, så långt att en invasion mot Iran känns mer realistisk.

I det Tunisien som föddes ur störtandet av diktatorn Ben Ali har man valt att slänga ut Syriens ambassadör ur landet. En stark markering, men troligen inte nog. Men i en värld som man i alla fall vill ska bygga på samförstånd – där man hindrar varandra från aktioner uppe i FN:s säkerhetsråd – så krävs kanske att länder vågar agera på egen hand.

Jag ska erkänna att det på något sätt känts som att det blivit för mycket. Det må kanske låta hemskt, men på något sätt känns det som att man blir mätt, när man varje dag i princip matas med Assads nya illdåd mot sitt eget folk. Nya siffror, nya dödsoffer varje dag. Siffror jag kan finna ligger på mellan 5000-6000 dödade personer sedan november 2011, vilket är ofattbart. Detta i skuggan av de i jämförelsen lyckade revolutionerna i Tunisien och Egypten, och då går det i nuläget inte ens bra i Egypten idag. Libyen och störtandet av Muammar Gaddafi  är inte värt att nämna i positiva ordalag. Det är en mycket tråkig utveckling.

Nej, det blir svårt om man fäster läget vid en resolution. Samtidigt finns det inte så många organ att använda sig av, om man främst vill agera legitimt.

haaretz   dn 1 2  svd 1  ab 

Sant? Det hoppas jag inte. Bild: Carlos Latuff.

Gideon Levy levererar som vanligt. Hur ska vi kunna förstå det israeliska samhället, vad är det fundamentala? Han säger att denna undersökning är svaret, undersökningen där israeler har fått svara på frågor om religion, Gud, etc. Enkäten visade bland annat att 80% av israelerna tror på “Gud”, och att 70% av de svarande tror på att de är det utvalda folket.

Han skriver i artikeln om olika, ska vi kalla det tillkortakommanden i det israeliska samhället, som han menar enkelt kan förklaras med endast utslaget av denna undersökning. Väl simpelt och lättvindiga analyser kan tyckas, men ändå inte allt för dumma slutsatser. Och då bör väl tilläggas att man rimligtvis anser att undersökningar likt denna är representativa på riktigt. Men hittills har jag inte hört en enda som sagt att man inte kan tro på de sjunkande siffrorna för Socialdemokraterna på Sifos undersökningar här hemma, så inte heller detta borde väl vara ett problem.

Det är en tråkig utveckling, men kanske inte nödvändigtvis för att folk blir mer religiösa. Israel har ofta hyllats för att vara ett sekulärt land, åtminstone ett land där det är o.k. att vara sekulär bland många motsatser i närområdet. De svenska Socialdemokraterna hade till och med så goda kontakter i Israel(innan sexdagarskriget) att man organiserade vallfärdsresor till israeliska kibbutzer. Utvecklingen verkar gå åt andra hållet nu.

Israel är ett land där nationalismen ofta tycks kopplas till någon slags tanke om judenhet och judendomen, både i som utanför landet. När världen då, med högervindarnas goda minne, allt mer centreras till enskilda aktörer, nationalstater, nationalism, så är det ju inte konstigt att man i Israel får dessa svar i sådana undersökningar, även om siffrorna tyder på att det gått “rätt långt”. Men mönstrena känns igen, och religionen i detta avseende, även om detta handlar om Israel, är en bagatell i sammanhanget, tror jag. Den tycks i dagsläget anses som synonym med den israeliska nationaliteten av många i befolkningen.  Jag nämnde kanske inte att undersökningen, som heter “Beliefs, Observances, and Values among Israeli Jews“, just gjordes på “israeliska judar”.

Gideon Levy är kanske inte att anse som Israels enda goda röst, men han är för mig en uppfriskande fläckt. Går man in för att lära sig om denna konflikt så kan man nästan tro att Israel – och palestinierna – är ett entydigt folk där alla tycker likadant. Tro inte för en sekund att den kristna högern, nyliberaler och nationalfascister här hemma skulle få för sig att lyfta fram en israel som Gideon Levy. Jag tror till och med kommentatorer här på bloggen kallat honom vänsterextremist… Ett smakprov på hur debattklimatet ser ut här. Sååå nyanserat.

De mer exakta siffrorna finns i detta citat:

- According to the survey, 80 percent of Israeli Jews believe in God; 67 percent believe that the Jews are the chosen people; 65 percent believe that the Torah and precepts are God-given; and 56 percent believe in life after death.

Haaretz.com

Men är prognoserna dystra? Jo, i en annan debattartikel, hos Haaretz, skriver Assaf Inbari om slutet för den “sekulära majoriteten”. Inbari tror inte att det längre handlar om någon slags förkärlek för gamla religiösa seder, utan att det nu faktiskt handlar om ren och skär tro, och konstaterar att tre av fyra judiska israeler inte är ateister. Högerregeringen i Israel har det som bäddat för sig. Och ska man ta det ur ett Israel-Palestina-perspektiv(vilket egentligen allt är när man talar om dessa “länder”) så kan man väl kanske konstatera att det inte blir förhandlingar under en Netanyahu/Lieberman-regering, och om det nu blir det så tror jag inte på att det skulle finnas hopp för att dessa skulle gå väl ut för både israeler och palestinier.

Och när jag tänker på att så många israeler enligt undersökningen ser sig som “de utvalda” så tänker jag direkt på Ingrid Hedströms fantastiska artikel i Dagens Nyheter idag, där hon skriver om det liberala Fidesz kursändring till “konservativt nationalistiskt” och Jobbiks framgång. En utveckling där Ungern nu i praktiken definierar ut “de andra” från “de rätta”.

- “Varifrån kommer hatet? Forskaren Magdalena Marszovsky spårar det till ideologin om en nation som ett etniskt rent, homogent folk. Vida spridd i Europa före andra världskriget bevarades den efter kriget, liksom nedfryst, bakom järnridån, inte minst i Ungern med dess särpräglade språk och dramatiska historia. Men etnonationalismen behöver definiera ut ”de andra”, de som inte hör till nationen.”

Dn.se

Rasismen tycks vara stark i Ungern. Antisemitismen och antiziganismen gror och växer sig stark i detta land. Ett land, ännu ett i raden av länder i spåren av högervindarnas goda minne.

haaretz 1  dn
 

Alex Bengtsson, med sitt fantastiska engagemang hos Expo, skriver att det i princip bara är Fredrik Reinfeldt och Jonas Sjöstedt som på allvar kallat Sverigedemokraterna för vad de är – högerextrema och rasister. I en artikel hos Nyheter24 skriver han om att Reinfeldt inte viker sig för SD, likt hans kolleger i Europa, och anammar rasistretoriken, utan står på sig. Och han tar även upp att Reinfeldt i dagens läge får kritik från alla håll för den förda invandringspolitiken – dels de som motsätter sig Tobias Billströms massavisningspolitik, och på andra sidan står Sverigedemokraterna tillsammans med extremhögern. Bra artikel = läs den.

Läser även en artikel i Dagens Nyheter i nästan samma tema. Detta mer om orsakerna till att högerextremisterna kan lura med sig så många människor. Jag motsätter mig hur artikeln uttrycker sig när man talar om “lågintelligenta” och “korkade” människor. Vi är väl trots allt alla människor i slutändan och inte behöver väl heller vi anamma SD:s människosyn. Men det som artikeln faktiskt vill säga är väl inte heller det någon särskild nyhet, att det ofta är lågutbildade eller inte bildade alls som dras till Sverigedemokraterna, konservatism och högerextremism överhuvudtaget. Det ska tydligen ge någon slags struktur i livet för dessa människor. Forskarna menade att man kom fram till att låg intelligens i barndomen ledde till rasism i vuxen ålder…

… Kunskap är makt – överlåt inte din makt till Jimmie.

dn  newsmill  nyheter24

Det som gör det så otroligt sannolikt är ju så klart inte på grund av att de är riksdagsledamöter, utan för att de företräder Sverigedemokraterna. Och ännu mindre förvånande är att man finner fascisten Kent Ekeroth i sällskapet, där den andra halvan utgörs av Björn Söder. Vilka skojare. Dessa herrar tyckte inte det var så farligt, och beskrev evenemanget, som försövrigt skall slängas ut ur palatset de hittills huserat i, så här:

- “Det är en bal som samlar näringsliv, politiker, föreningsliv och spänner över hela samhället.”

Dn.se

Nej, jag klandrar inte de som röstade på SD. Det var nytt och spännande, men har vi inte fått nog nu? Jag var på en föreläsning med Daniel Poohl från Expo och Lisa Bjurwald från DN häromdagen på ABF-huset i Stockholm som handlade om “Högerns hat”. En intressant diskussion som självklart inte endast handlade om att belacka högern, Lisa Bjurwald beskriver ju sig själv som “höger” och “borgare”. Om nu detta hade med något alls att göra… Lisa Bjurwald kommenterar Ekeroths och Söders lilla utflykt till Adolf Hitlers födelseland:

- “Det är precis i dessa kretsar som Sverigedemokraterna rör sig internationellt – särskilt Ekeroth, som är en ledande profil i den så kallade counterjihadrörelsen. För SD-politiker erbjuder balen goda nätverksmöjligheter med likasinnade och en chans att träffa “stjärnorna” på den högerextrema scenen, som Front Nationals Marine Le Pen.”

Dn.se

Partiledaren för Österrikes gröna parti, Ewa Glawischnig uttryckte det som att det var än mer beklagligt att man valde att dansa på Auschwitz gravar just denna dag – på minnesdagen av Förintelsen – och jag kan inte annat än konstatera att det är tragiskt att vi har sådana folkvalda representanter i Sveriges riksdag. Jag skäms, och förväntar mig att dessa tomtar åker ur med dunder och brak 2014.

dn  svd  ab

Först hade man varit ute och demonstrerat med slagord som “Stoppa rasismen”, och man hade lyckats samla omkring 200 personer. Efter demonstrationen samlades demonstranterna i Folkets hus i Ludvika för fika och planering för arbetet mot rasism på orten.

Mötet avbröts istället av att tiotalet nazister i 30-årsåldern(så gamla och inte veta bättre!) med megafoner tar sig in i lokalen, tar tag i en av demonstrationsdeltagarna som dessutom hållit tal och misshandlar honom. Någon hann ringa polisen och några av våldsverkarna greps. Andra förblev kvar på platsen vilket resulterade i att mötesdeltagarna hade låst in sig i lokalen samtidigt som polisen försökte tala nazisterna till rätta.

- En är gripen misstänkt för misshandel och två för främjande av flykt. De har försökt frita den gripne från polisen, säger Crister Nelefelt, vakthavande befäl vid polisen i Dalarna.

Svt.se

En djupt tragisk händelse, men vi får hoppas att detta inte är karaktäriserande för en samhällsutveckling man förvisso idag kan se med oro på.

dn  svt  svd  ab 

I anslutning till denna dag så är det en intressant rapport som uppmärksammas. Den gäller antisemitism, och undersökningen som gjorts i Tyskland sägs visa att det finns en latent antisemitism i detta land, trots landets förflutna som vi alla känner till. Var femte tysk anses tillhöra denna grupp av människor, som föga förvånande tycks representeras av de typiska dragen, oavsett politisk färg eller religiös tillhörighet: bland äldre, bland män och bland lågutbildade.

Kunskap är makt, det går inte att neka till.

Men antisemtismen tycks växa parallellt med de främlingsfientliga tonerna, där även islamofobin ingår. En djupt tragisk sjukdom sprider sig i Europa, i finanskrisens spår. Trots detta resultat så låg Tyskland under(!) medelvärdet. Länderna som förpestar denna undersökning är Portugal, Ungern och Polen. Ungern förvånar inte, i Sverige har vi med fasa kunnat följa dessa fascistoida framgångar i Ungern. Där är även romerna offer, vilka i en djup verklig och allvarlig mening förföljs i dagens Europa och inte minst i Ungern.

Den statliga myndigheten Forum för levande historia, som borgarna nu förövrigt missbrukar, skriver så här:

- Cirka sex miljoner judar dog i Förintelsen. Också romer och polacker utsattes för folkmord grundade på rasistiska föreställningar.  Därutöver förföljde, fängslade och dödade Nazityskland miljontals andra människor, bland annat många funktionshindrade och homosexuella.

Forum för levande historia

Även politiska offer fanns, där främst socialdemokrater och kommunister föll offer för nazismens och fascismens Förintelsen.

Se också gärna minnesceremonin från Stockholms synagoga: SVT|Play

dn

Igår var jag på en föreläsning som gick ut på att Expos Daniel Poohl och DN:s Lisa Bjurwald skulle diskutera “högerns hat” och då i anslutning till Utöya-attackerna i somras. En intressant diskussion, och givande. Samtalet handlade egentligen ganska allmänt om intolerans.

Olof Palme behövs i dessa tider, då den extrema högern, fascister och nazister, tycks ha satt dagordningen för diskussion i samhället. Ja, i alla fall på nätet som de tycks ha intagit. Ute i verkligheten hör de inte hemma…

Trots detta, föga förvånande för de som inte ens följt konflikten under en lång period, möts dessa demonstrationer med våld. Ja, SVT:s reporter Samir Abu Eid blir till och med hotad av den israeliska militären att bli gripen, när de inte vill att man ska kunna filma vad som händer. Nej, man konstaterar att israelerna inte vill att omvärlden skall se vad som sker, och de israeliska soldaterna ropar åt honom att han ska hålla sig 40 meter bort om de inte ska gripa honom.

Den israeliska fredsaktivisten Michael Warschawski säger i programmet att det blir tydligt vilka det är som härskar och brukar våld, när de israeliska soldaterna reagerar som de gör mot de fredliga och rättfärdigade demonstrationerna, där palestinierna endast har händerna att försvara sig med och på sin höjd kan använda stenar.

Nariman Tamimi, vars man suttit i fängelse i ett år, fängslad utan rättegång, misstänkt för att ha organiserat demonstrationer(!?), motiverar sitt deltagande i demonstrationerna med att hon inte vill att hennes barn ska behöva leva under ockupation. Här hemma sitter den kristna högern och spyr galla över de som vill erkänna ett folk som kämpat för sin sak i en sådan lång tid att det knappt går att föreställa sig.

Hela programmet är förövrigt väldigt bra.

SVT|Korrespondenterna  dn  svd

Del 2: