2012: Gud styr Israel, slutet för den sekulära majoriteten och Levy levererar

Sant? Det hoppas jag inte. Bild: Carlos Latuff.

Gideon Levy levererar som vanligt. Hur ska vi kunna förstå det israeliska samhället, vad är det fundamentala? Han säger att denna undersökning är svaret, undersökningen där israeler har fått svara på frågor om religion, Gud, etc. Enkäten visade bland annat att 80% av israelerna tror på ”Gud”, och att 70% av de svarande tror på att de är det utvalda folket.

Han skriver i artikeln om olika, ska vi kalla det tillkortakommanden i det israeliska samhället, som han menar enkelt kan förklaras med endast utslaget av denna undersökning. Väl simpelt och lättvindiga analyser kan tyckas, men ändå inte allt för dumma slutsatser. Och då bör väl tilläggas att man rimligtvis anser att undersökningar likt denna är representativa på riktigt. Men hittills har jag inte hört en enda som sagt att man inte kan tro på de sjunkande siffrorna för Socialdemokraterna på Sifos undersökningar här hemma, så inte heller detta borde väl vara ett problem.

Det är en tråkig utveckling, men kanske inte nödvändigtvis för att folk blir mer religiösa. Israel har ofta hyllats för att vara ett sekulärt land, åtminstone ett land där det är o.k. att vara sekulär bland många motsatser i närområdet. De svenska Socialdemokraterna hade till och med så goda kontakter i Israel(innan sexdagarskriget) att man organiserade vallfärdsresor till israeliska kibbutzer. Utvecklingen verkar gå åt andra hållet nu.

Israel är ett land där nationalismen ofta tycks kopplas till någon slags tanke om judenhet och judendomen, både i som utanför landet. När världen då, med högervindarnas goda minne, allt mer centreras till enskilda aktörer, nationalstater, nationalism, så är det ju inte konstigt att man i Israel får dessa svar i sådana undersökningar, även om siffrorna tyder på att det gått ”rätt långt”. Men mönstrena känns igen, och religionen i detta avseende, även om detta handlar om Israel, är en bagatell i sammanhanget, tror jag. Den tycks i dagsläget anses som synonym med den israeliska nationaliteten av många i befolkningen.  Jag nämnde kanske inte att undersökningen, som heter ”Beliefs, Observances, and Values among Israeli Jews”, just gjordes på ”israeliska judar”.

Gideon Levy är kanske inte att anse som Israels enda goda röst, men han är för mig en uppfriskande fläckt. Går man in för att lära sig om denna konflikt så kan man nästan tro att Israel – och palestinierna – är ett entydigt folk där alla tycker likadant. Tro inte för en sekund att den kristna högern, nyliberaler och nationalfascister här hemma skulle få för sig att lyfta fram en israel som Gideon Levy. Jag tror till och med kommentatorer här på bloggen kallat honom vänsterextremist… Ett smakprov på hur debattklimatet ser ut här. Sååå nyanserat.

De mer exakta siffrorna finns i detta citat:

- According to the survey, 80 percent of Israeli Jews believe in God; 67 percent believe that the Jews are the chosen people; 65 percent believe that the Torah and precepts are God-given; and 56 percent believe in life after death.

Haaretz.com

Men är prognoserna dystra? Jo, i en annan debattartikel, hos Haaretz, skriver Assaf Inbari om slutet för den ”sekulära majoriteten”. Inbari tror inte att det längre handlar om någon slags förkärlek för gamla religiösa seder, utan att det nu faktiskt handlar om ren och skär tro, och konstaterar att tre av fyra judiska israeler inte är ateister. Högerregeringen i Israel har det som bäddat för sig. Och ska man ta det ur ett Israel-Palestina-perspektiv(vilket egentligen allt är när man talar om dessa ”länder”) så kan man väl kanske konstatera att det inte blir förhandlingar under en Netanyahu/Lieberman-regering, och om det nu blir det så tror jag inte på att det skulle finnas hopp för att dessa skulle gå väl ut för både israeler och palestinier.

Och när jag tänker på att så många israeler enligt undersökningen ser sig som ”de utvalda” så tänker jag direkt på Ingrid Hedströms fantastiska artikel i Dagens Nyheter idag, där hon skriver om det liberala Fidesz kursändring till ”konservativt nationalistiskt” och Jobbiks framgång. En utveckling där Ungern nu i praktiken definierar ut ”de andra” från ”de rätta”.

- ”Varifrån kommer hatet? Forskaren Magdalena Marszovsky spårar det till ideologin om en nation som ett etniskt rent, homogent folk. Vida spridd i Europa före andra världskriget bevarades den efter kriget, liksom nedfryst, bakom järnridån, inte minst i Ungern med dess särpräglade språk och dramatiska historia. Men etnonationalismen behöver definiera ut ”de andra”, de som inte hör till nationen.”

Dn.se

Rasismen tycks vara stark i Ungern. Antisemitismen och antiziganismen gror och växer sig stark i detta land. Ett land, ännu ett i raden av länder i spåren av högervindarnas goda minne.

haaretz 1  dn
 


B’Tselem, ett filmkollage över det gångna året 2011

- These few minutes are taken from around 500 hours of video filmed by our volunteers and staffers this year. The titles are in Hebrew but most of the stories and visuals transcend the language barrier. The links at the top will point to our website, which contains multilingual information.

B’Tselem


990 palestinier hemlösa hittills i år

Man kan kalla mig ”pro-palestinsk” eller vad som helst. Men jag tycker inte att det ska vara så här, och måste man vara ”pro-palestinsk” för att hålla med mig? Detta är fel, helt enkelt, tror i alla fall jag. 990 palestinier har hittills i år, enligt FN:s ”Palestina-organ” UNRWA, fördrivits från sina hem på grund av israeliska rivningsorders - på Västbanken!

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har tidigare sagt, liksom palestinska myndigheten, att en fred mellan Israel och palestinierna ska innehålla landbyten. Alltså till exempel en slags kompensation för de områden där Israel har bosättningar vilka palestinierna då ska få områden i Israel för. Detta låter inte troligt i mina öron, men låt oss nu säga att detta är riktigt. Är det då meningen att Israel självständigt utan dialog först ska få välja vilken mark man vill ha på Västbanken? På detta sätt?

Talesmannen för UNRWAUnited Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East – Chris Gunnes förklarade på måndagen att samma siffra sedan förra året fördubblats(!), alltså från 445 personer under hela 2010 till hittills 990 personer under 2011. Av dessa beräknas 507 vara barn, jämfört med fjolårets 235 ”vräkta” barn. Barnen får det vanligtvis inte lätt:

- ”The loss of a home in normal times is highly destabilizing, but in the context of occupation and annexation it often becomes lastingly traumatic, especially for children.”

Maannews.com

Detta är då resultatet av rivningar av 515 palestinska byggnader på det av Israel ockuperade Västbanken, och bara ytterligare exempel i raden av brott mot internationell lag som Israel gör sig skyldigt till när de river husen. En ockupationsmakt får ju inte förflytta en befolkning på ockuperad mark, och heller inte konfiskera mark. Israel bryter mot fler lagar, självklart, men dessa bara som exempel.

 - ”The destruction of any civilian object during occupation is prohibited under the Fourth Geneva Convention ”except where such destruction is rendered absolutely necessary by military operations” and even then, only if the structure is used solely by militants.”

Maannews.com

Detta var hem för familjer, och bland dessa många med barn.

 

maan

 

 


Peace Now bombhotat… Av bosättare?

Att ultra-ortodoxa israeliska judar kan te sig farliga för allmänheten låter inte nyhetsrapporteringen oss slippa undan. Det behöver kanske inte heller vara religiösa människor, utan kan helt enkelt tillhöra den extrema högern, även om många proisraeler försöker få det till att extremhöger eller rasism inte existerar i Israel. Hoten från de ultra-ortodoxa bosättarna finns på Västbanken men uppenbarligen också i Israel, och framför allt Jerusalem. Desaa hot drabbar både israeler och palestinier, tro inget annat.

Igår rapporterades av Haaretz att Israels största organisation inom den israeliska fredsrörelsen, Peace Now, bombhotats och det har bl.a. klottrats ”price tag” på deras väggar, precis som illegala bosättare gjort på Västbanken riktat mot palestinier. På organisationens Jerusalem-kontor har de anonyma hoten mottagits, vilket fick polisen att evakuera hela två-våningshuset. Förra veckan ska byggnaden ha sprejats med en röd Davidsstjärna. Polisen i Jerusalem har nu påbörjat sökandet efter förövarna.

En av organisationens ledare, Yariv Oppenheimer, var hård i sin kritik mot landets ledning och menade till och med att attacken har stöd i Knesset:

- ”The political leadership backs up these incidents. Even if, on the face of it, there is condemnation, in practice the hooliganism of the right has support in the Knesset.”

Haaretz.com

Mycket tyder på att det är just extremistiska bosättare, eller dess sympatisörer, som utfört attackerna. ”Price tag”-hoten är ett kännetecken för dessa, vilket började användas i och med missnöjen angående beslut om frysta bosättningsbygganden. Organisationens chef för deras projekt som handlar om att övervaka bosättningsaktivitet, Hagot Ofran, hotades själv för två månader sedan bl.a. med texten ”död åt förrädarna” sprejad på sin vägg. Andra incidenter den senaste tiden har varit mordbrand i en moské och en vandaliserad IDF-bas.

Det bör väl betonas att religiös extremism inte är något jag förordar, även om jag anser att alla har rätt att utöva den(religionen). Huvudsaken är att den inte går utöver andra… Eller att de ledande inte underblåser verksamhet som kan gå ut över andra människor som också skall få plats på vår jord.

haaretz


Tre barn gripna i Betlehem

Ännu en gång har palestinierna bevittnat de så kritiserade barnagripanden som från och till iscensätts av den israeliska ockupationsmakten. Föräldrar från byn al-Asakira vid Betlehem bad om att människorättsorganisationer skulle ingripa, sedan deras barn gripits av den israeliska armén.

Det var på torsdagen som barnen greps – Ahmad Hussam al-Moty, 9, Abdul Rahman al-Moty, 12, och Mutaz Asakreh, 13 – under brutala omständigheter, och fördes iväg till en då okänd destination. Under gripandet användes ljudgranater och tårgas, för att de israeliska soldaterna skulle kunna skilja föräldrarna från sina barn som de försökte beskydda.

Pojkarna ska ha blivit skräckslagna och dessutom misshandlade av soldaterna vid gripandet. En talesperson för den israeliska armén sa sig på fredagen inte vara bekant med händelsen. Föräldrarna befarade att barnen inte skulle klara av israelernas ”brutala behandling”, och tycktes vara väldigt oroliga för sina barn.

 

maan


Förtryck bakom olika etiketter

Förtryck kan säkert ta sig olika uttryck. Men förtrycket kan också gömma sig bakom olika etiketter och ord, men som ändå resulterar i samma sak. Och det är lika hemskt, i vems namn det än är man slår på de svaga. Slår på de man tvingat bli svaga. Det är lika grymt oavsett om det är för ”rashygienens” bästa, eller om det gömmer sig bakom floskler om säkerhet. Om det är i ockupationens och åtskillnadens namn. Apartheid.


Social rättvisa, palestinsk rättvisa

Israels ledning måste börja sluta prata om palestinierna som om de vore annat än, ja, om inte en del av befolkningen så, en del av landet. Palestinierna och Palestina kommer alltid att vara en del av Israels historia, och Israel kommer alltid vara en del av ett eventuellt Palestinas historia. Israels politiker måste sluta upp med klyftbildningen mellan palestinierna och israelerna, om man vill ha en hållbar fred som inte bygger på ömsesidigt hot i regionen.

Israelerna har under de senaste veckorna gå ut på gatorna för att demonstrera sin ilska mot regeringen, sin vilja att få sociala rättigheter och sin totala oförståelse till att en stor del av statsfinanserna går till ockupationen – och de bidragstagande och allmänt problemskapande illegala bosättarna. Den del av Israel vi här hemma ser protestera är till stor del den sekulära befolkningen israeler. Den som inte har samma intresse av att kolonisera Västbanken eller Gazaremsan. Även dessa israeler inser att den Likud-ledda regeringen inte kommer ge landet sociala rättigheter. Det är inte högerpartier till för, inte i något land. Inte ens i Israel. Och framför allt inte i ett land där högerrasister belönas med utrikesministerposter, som Avigdor Lieberman blivit. På bekostand av viktiga internationella relationer, vilket inte minst den uppkomna situationen med Turkiet visat.

Den sociala rättvisan som de uppvaknade israelerna nu kräver på gator och torg, den rättvisan förtjänar även det ockuperade folket på Gazaremsan och Västbanken. Den rättvisan förtjänar även de flyktingar, bland annat de palestinska flyktingar som jagas för livet i Syrien i den fallande(?) diktaturens spår. Kan vi se något i spåren av demonstrationerna? Är israelerna ett eget folk – eller en del av något större? I början av 1900-talet kunde man inte se skillnad på en judisk infödd palestinier och en muslimsk sådan. Kan Israel existera i den arabiska regionen utan hinder, samtidigt som man lider av samma förakt mot arabisk kultur som i Europa?

Kanske visar protesterna mot extremistregimen i landet att även Israel kan vara en, om än en säregen del av det arabiska mellanöstern, och kanske även en del av den arabiska våren.

Zeev Sternhell föddes 1935 i Polen, han sattes till jorden av familj med sionistiska drömmar. Hans mor dog till följd av nazisternas framfart i Europa. Han har bland annat stridigt i sexdagars-kriget och är väl i övrigt en vass kritiker. Sternhell säger så här:

- ”…in order to achieve quick results in the social sphere, it is possible to take steps that are relatively easy – cancel the tax reductions for companies, raise the tax percentages on high incomes, transfer money from the settlements to the welfare budgets immediately.”

Haaretz.com

Sternhall menar att om man kan sätta höga tullavgifter på en liten bil, så kan man även ta ut ”lyxskatt” på en takvåning vid Tel Avivs stränder eller på en yacht som guppar i havet. Och att pengarna som nu läggs på illegala bosättningar snabbt bör investeras i välfärden istället.

- ”That was also the hour in which Zionism was supposed to absorb the liberal principles of human rights and civic equality. The terrible disaster of the Six-Day War destroyed this possibility when it turned Israelis into lords over another nation whose rights were denied

[...]

The correct demand for a revolution, in the way of thinking that will lead to a different social policy, is not cut off from the larger question of freedom and democracy, human rights and the future of the territories; freedom, justice and equality cannot be divided.”         

Haaretz.com

Zeevs budskap är att demonstrationerna för social rättvisa inte endast kan stanna vid anständiga bostäder för judar, för att använda hans egna ord. Utan de måste också kunna sträcka sig till att stå för rätten till frihet för en nation under ockupation.

haaretz 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.